Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

Ingenting blir någonsin som man tänkt sig och det är de som är så bra

Publicerad 2014-02-27 17:00:10 i Allmänt,




Alltså har jag sagt att jag älskar livet? Har jag sagt att jag älskar min resa? Att jag har älskat varenda dag hittills? Att jag utvecklas varje dag och at varje dag blir bättre och bättre? Har troligtvis redan sagt det hundra gånger men jag måste bara säga det igen. Den här dagen har ocksåvarit underbar, totalt glädjerus, njutning till max och en hel del goda skratt. Nu har jag känt Julia i sis¨där 36 timmar men det känns som att vi känt varandra hela livet. Jag vaknade tidigt imorse och gick ut i den lilla oasen på stranden utanför hotellet. Då kommer en kvinna fram till mig och frågar vart jag kommer ifrån och säger att hon och hennes hejvilt blinkande killkompis har slagit vad. andra gången jag går förbi dom säger hon att jag har tappat något så jag börjar kolla omkring på marken och hon säger åt mig att titta närmre. Dum som jag är böjer jag mig ner på alla fyra ooch kryper runt med rumpan i vädret och letar efter jag vet inte vad som en förvirrad hund. Det är först n'r jag vände mig om med en frågande blick som jag märker att killen i fråga bara ville få sig en bättre titt på min rumpa. Smart Josefin, hejja dig. 

Efter den lilla incidenten gav vi oss iväg i en taxi till andra sidan ön. Såg elefanter och ett vattenfall utan vatten. Lite som vanligt i Thailand, saker är aldrig riiiktigt som dom säger att de ska vara. Efter det vandrade vi iväg till en strand på södradelen av Koh Phangan. Den var magisk,troligtvis en av de finaste stränderna jag någonsin varit på i hela mittliv. Kritvit sand, klarblått hav och bara sisådär 10 personer på den enorma stranden. Vi spenderade några timmar där, stötte på ett härligt tysk-gäng och hoppade sen i en båt till den berömda Bottle Beach som även den var magisk. En strand med stora berg täckta av regnskog som reste sig på sidan om. Det var en härlig blandning av gräsrökare, topless-solare och barnfamiljer där och framförallt en oerhört skön stämning. Jag avslutade strandhänget med en rockringsmatch mot ett gäng thailändska mammor som försökte bli av med sitt bukfett. Och jag bokstavligt talet rockade (komikern i mig kikar fram). Därifrån tänkte vi gå vad vi trodde var en kort vandring genom djungeln för att komma till huvudvägen men efter en halvtimmes promenad insåg vi att vi verkligen var mitt ute i djungeln. Tur som vi har träffade vi ett Österrikiskt bar som lät oss åka med dom på deras mopeder. Vad jag inte visste då var att det var en gropig sandväg och backar med sisådär en 60 gradig lutning. Så jag bokstavligt talat flög av i backen. Dom skjutsade oss över berg, ner i dalar och över hela ön i säkert 40 minuter och det visade sig att de var professionella mc-förare vilket fick mig att känna mig lite tryggare. På vägen blev vi stannade av polisen som inte sa någonting alls om att vi åkte utan hjälmar men ville kolla igenom våra väskor efter droger. 

Väl framme på hotellet blev det en snabb dusch och lite häng med två från Nya Zeeland som frågade om jag ville följa med och ta en mushroomshake som dom så fint uttryckte det. Alltså en smoothie proppad med svampar (drogen då för er som inte kopplar). Jag tackade såklart JA! Nejdå, jag och Julia knatade till en gigantisk matmarknad och lyckades få gratisskjuts efter en hel del flörtande från min sida med en Thailändare. Så ikväll har vi bara ätit, allt mellan himmel och jord och det var såååå gott. 

Nu sitter jag här i en matkoma från himlen (man ska aldrig säga något negativt i sammband med mat) och är lika chokad som vanligt. Chockad över hur mycket jag är med om helatiden. Har även kommit til insikt med att jag bor på ett riktigt pundarhotell så till och med receptionisten ligger helbäng i soffan här brevid mig. Men men. Bara en natt kvar här. Imorgon har jag en stående inbjudan hos två vänner på Koh Tao som erbjudit sig att både hämta mig och erbjuit mig gratis sovplats så det lockar lite att åka dit samtidigt som jag vill stanna här med Julia. Äsch, jag tar det imorgon för idag är idag och idag är jag här. Sittandes i min lilla pundarkvart till sovplats och försöker bara smälta dagen och allt vad den gett mig. Alltså herregud. Jag är bara i ett sånt flyt just nu och jag älskar det, älskar allt och alla. 

Kommentarer

Postat av: du vet vem

Publicerad 2014-02-27 17:22:33

Asså fina du. Det är helt fantastist att läsa om allt du gör under dagarna. Jag och x läääääängtar efter att få träffa dig så vi kan göra Thailand tillsammans! 8 dagar kvar tills vi lyfter och 9 dagar kvar tills vi ses. Massa pepp kramar till dig så ses vi snart. Puss

Svar: Åh jag vet precis vem det är. Jag längtar också så så mycket tills ni kommer. Ska bli så oerhört kul att göra Thailand med er ett litet tag och få prata av mig av alla grejer som händer här nere för det är en del som du märker haha! Kunde inte tänkt mig ett bättre sällskap än er! Puss och kram ❤️
Josefin Nilsson

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela