VVärldens bästa födelsedagspresent
Helt plötsligt var det den 29:e mars. MIN FÖDELSEDAAAG! Vaknade på ett strålande humör, finck i mig en kanonfrukost och insåg sen i den enorma hettan att jag var strandad på en öde strand utan badkläder i en sisådär 40-gradig värme. Men som man säger, man tager vad man haver och det vi hade var Petters minimala badbyxor (skulle nog kalla dom hotpants) och ett stycke BH. Så det blev vad jag gled runt i. Vi bestämde oss för att simma över till andra stranden vid namn Railay Beach för att se om jag kunde hitta mig en bikini. Så vi förlitade oss på en Thailändsk oceanpack väska och började simma. Vi fick troligtvid en hel del roliga blickar när vi klev upp från vattnet på andra stranden, jag iförd ett par genomskinliga badshorts samt BH och Petter släpandes på en väska. Men en bikini hittade jag och sen bar det av på äventyr. Såg vilda apor för första gången och besteg en oerhört brant stig som skulle ta oss till en tjusig lagun. När vi insåg vilken klättring det krävdes i våra flipflopsvände vi om och på vägen ner träffade jag Niko som jag hängde en hel del med på Smui. Mitt ute i ingenstans på en liten bergsstig vid Railay beach. På vägen tillbaka knatade vi över koraller och väl framme hamnade vi i en fyra-i rad turnering med ett par härliga Svenskar. Det är verkligen en enorm skillnad på folket här, det är så mycket mer avslappnat, inte en enda försäljare och alla är här av samma anledning. För att klättra. Ja jag vet, jag klättrar inte MEN ett stort men. Jag ska lära mig. Så i slutet av nästa vecka kommer ni troligtvis se mig på tv där hemma i Sverige. Svingandes bland dom Thailändska bergstopparna.
Senare följde jag med och kikade på när ett gäng på 4 utförde magi med sina kroppar när dom gjorde saker jag trodde var omöjligt och jag måste erkänna att det ryckte en hel del i fingrarna på att få testa själv. Fick senare världens bästa present då min väska kom farandes in på hotellområdet, dock genomblöt, sandig och med en hel del krigsskador s¨jag misstänker att Thailändarna har jonglerat fram den genom landet. Vi tog en djungelvandring över till andra stranden för att möta två andra Svesnakr där vi fick en minst sagt oförglömlig middag med sisådär 10 strömavbrott och monsunregn. Men gott var det och det bästa av allt var att det var buffe så jag fick äta precis hur mycket jag ville. Vi fick sedan slljuts tillbaka till den andra stranden av en kille på sisådär tio år som troligtvis körde båt för första gången. Där hamnade vi på en härlig bar med livemusik, thailändarna stämde upp i sång för mig och det behövdes ingen brakfest eller något dansande på borden för jag var så otroligt nöjd med just där och då. Uderbart sällskap på en underbar plats i en underbar tid i mitt liv. Mycket mer än så kan man verkligen itne begära på sin 20-årsdag. Hela den här resan i sig är den aldra bästa 20-årspresenten jag kunnat tänka mig och trots att jag saknade att ha mina nära och kära runt omkring mig så hade jag ändå det på något sätt. För jag skaknar inte längre mina vänner och min familj, jag känner mig snarare bara trygg i tanken på att jag vet att dom väntar där hemma medans jag är ute och jagar mina drömmar tvärs och kors över hela världen.
