Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

Koh Samui, Similian Islands

Publicerad 2014-05-09 04:15:59 i Allmänt,





Efter Khao Sok hoppade jag och Petter på en lokalbuss med riktning Khao Lak. Det var en minst sagt smockad upp och tur som jag har så är jag liten och fick dela säte med två Thailändska barn medans Petter fick sitta ihoptryckt på golvet medans en hel massa folk stod och hängde i gången. Khao Lak är ett ställe jag besökte min första gång i Thailand för snart 11 år sedan. Det var den platsen som fick mig att bli kär i landet och det är troligtvis en av de grundläggande anledningarna till att jag sitter här och skriver det här idag. Tanken var att vi skulle besöka Khao Lak även året efter men vi skaffade oss en liten valp istället och den valpen räddade våra liv. För år 2004 spolades hela Khao Lak bort i flodvågen, något jag märkte när vi kom dit då inget var sig likt. Khao Lak var egentligen ingen plats jag ville bocka av på resan men då våran dykbåt gick därifr¨n så bestämde vi oss för att spendera dagarna innan avgång där. 

Vi gjorde det bästa av den oerhört lilla staden. Hyrde moppe och såg säkert 5 olika stränder, åkte på långtur upp bland berg till en liten stad som troligtvis inte har sett så mycket turister i sina dagar. Vi han kolla på en surftävling som gick av stapeln medans vi var där, åt ost och kex i solnedgången. Badade i monsunregn, åt en oerhört god pizza, festade in på småtimmarna med britteroch sen var det dags. Dags för det som Petter hade planerat redan sen innan dom började resa och som jag tur som jag har hade planerat sen jag träffade honom och han berättade om det. 

Det var han, jag och en Amerikansk kille vid namn ARI (KUNDE INTE SLUTA TÄNKA PÅ ENTOURAGE) som begav oss ut på den minsta dykbåten i hamnen, stackarn trodde säkert att han skulle bli tredjehjulet där vi satt och gullade men icke sa nicke vi hade regler. Det var en väldigt spartansk båt och platsen där vi skulle sova var under en pressening på taket men ingen var gladare än vi. Första dagen bestod av en lång båttur där vi hade turen att se säkert 20 ddelfiner hoppa runt omkring båten. Vi hann med hela tre dyk den dagen varav på första vi hade turen att se en enorm Manta Ray, alltså en enorm rocka. Något som inte alla har turen att få se på sina dyk ute i Similian Islands. Emellan dyken låg vi och göttade oss på båten och badade och snorklade. Det blev ett andra dyk och sen vid sjutiden på kvällen kom det jag hade fruktat för. Dundundundun, NATTDYK! Saken blev ju inte direkt bättre för att instruktörerna visade en bild på den mest skräckinjagande hajen jag någonsin hade sett innan vi hoppade i och sa att han tydligen ''bor'' där. 

Men nattdyket blev inte så skräckinjagande som jag hade trott utan det resulterade i att bli ett av mina bästa dyk någonsin. Det var så lugnt och stilla där nere, allt var tyst och det enda man såg var den platsen där ens ficklampa lös. Vid ett tllfälle släckte vi alla ljus och då lös vattnet runt omkring oss upp av gröna små lampor. Såklart var det inte lampor utan självlysande plankton som omgav oss där nere på havets botten. Såklart skulle även vår enda haj på hela resan dyka upp just på nattdyket också!

Vi serverades en hejdundrandes middag och jag firade att jag hade sluppit se Big George som den skräckinjagande hajen så fint kallades. Ari satt och trallade på sin gitarr och runt omkring oss lös hela himlen upp av åska och tusentals stjärnor. Efter tre dyk och en hel dag på¨sjön var jag helt slut och kröp in under presenningen för att sova. Men nej, självklart skulle jag inte få sova. Alla andra skulle få sova och jag skulle dra på mig en hejdundrandes sjösjuka som resulterade att Petter mitt i natten gick upp och letade efter mig för att hitta mig sovandes på golvet på nedre planen av båten bredvid Kapten. Dagarna flöt på snabbt, vi hade turen att få se allt jag hade hoppats på. Haj, sköldpadda, Manta Ray, rockor, bläckfisk och miljontals fiskar i alla sorters former och färger. 

Det var lite av en magisk känsla att gruppa fram där på havet, bo på en båt, sova under en pressening i ösregn, åska och blixtrar som lös upp hela båten. Kunna kika fram under presseningen mitt i natten och se tusentals stjärnor ch sen på morgonen bara hoppa rätt i dykutrustningen och ner i vattnet. Det var helt klart en av mina bästa upplevelser på hela resan och när jag klev i land efter våra tre dagar var det med ett hejdundrandes leende och en rejäl släng av sjöben.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela