Tredje gången gilt Thailand
Och vips bara sådär så var jag på egen hand. Tiden har gått så oerhört fort nu på slutet, tittade på datumet och insåg att jag hade rest med Petter i hela 5 veckor. 5 veckor som snarare kändes som 2, max 3. Men det är så det är antar jag, att tiden går fort när man har roligt. Erkänner att jag fällde en och annan tår när vi sa hejdå där i Vang Vieng. Allt blev så stressigt och rätt var det var så var han borta. Jag åkte med min buss och han med sin men när vi stannade för frukost kända jag någon nypa mig i sidan och gissa vad? Där stod han, innan han än en gång försvann lika snabbt igen. Detkänns tomt faktiskt, som att jag börjar om min resa helt på nytt men den hä gången med en hel massa erfarenheter rikare och mycket merskinn på näsan än när jag klev av planet i Bangkok där den 16:e februari. Nu känns det helt plötsligt inte så farligt att vara ensam längre. Har för första gången på riktigt någonsin lärt mig att njuta bara i mitt alldeles egna sällskap. För jag har insett att jag kanske inte är så pjåkig trots allt. Nu sitter jag på en kuddepå stranden, kollar på Thailändarna som leker i vattnet. Lyckades pricka in Thairnas favoritresemål just under deras semestervecka så jag känner mig lite utstött med mitt blonda hår stundvis när jag är på ställen med mindre internationella turister.
Det blev en stor omställning den här gången när jag förflyttade mig tillbaka till Thailand. Från att resa med någon och göra saker precis varenda sekund är jag helt plötsligt ensam och försöker lära mig att faktiskt göra ingenting lite då och då. Men det ärsvårt, vissa timmar känns evighetslånga medans andra springer iväg. Trots att jag har myror i brallorna och trots att det kliar i fingrarna stundvis så vet jag att det är precis det här jag behöver just nu. Bara vara för mig själv, varva ner, ta in allt som har hänt senaste tiden och en gång för alla lära mig att göra precis ingenting. Måste ju dock erkänna att jag på sisådär ett dygn hunnit med både en springrunda, en långpromenad, ett och annat dopp plus att jag iprincip sett hela ön redan. MEN, däremellan har jag faktiskt börjat läsa den där boken jag fick tag i för sisådär 9 veckor sedan och äntligen hittat tiden till att börja läsa den. Känner att allt liksom stannade upp samtidigt där efter några veckor på min resa framförallt bloggandet. Det skyller jag dock på norrlänningarna som fått mig att ha för mycket kul för att hnna skriva. Vet egentligen inte hur mycket jag kommer skriva dom kommande veckorna heller. Anledningen till att jag ens skriver är väl egentligen för min egen skull, för att jag ska kunna se tillbaka och minnas inte bara dom stora sakerna utan även dom små.
