Boar och har krampar
Idag har jag varit sådär oerhört känslosprakande som bara jag kan vara. Innan jag ens hade hunnit vara vaken i en timme hade jag redan gråtit två gånger, varit skitglad fem gånger och förbannad tre. Så när klockan slog 10 var jag rätt utmattad av allt bergochdalbaneåkande och lade mig för att kolla på film. Men ja, vad händer då? JO! Självklart ska det vara en sån där film som väcker alla känslor tusen gånger om igen. För i helvete Josefin, varför kan du inte ta dig samman?
Men såhär i efterhand tror jag att jag behövde ventilera alla dom där jävla känslorna, ja jag kallar dom för jävla känslor med tanke på att dom för mig växlar 100 gånger per dag. Såhär i efterhand tänker jag att det kanske inte var den bästa id én att skippa medicinen igår trots allt. Filmen jag såg var ''Känn ingen sorg''. Och helvetes så underbar den var. När jag ser den filmen idag så tänker jag på hur oerhört lyckligt lottad jag är som fått växa upp med hans musik i öronen, det var som att han på något vis satte ord på alla mina tonårskänslor som rummlade runt.
Jag har även boat lite mer här hemma idag. Det är sånt där som jag gärna gör när jag får ångest just för att bygga på min trygghet litegranna. Innan visste jag inte att det var därför men det slog mig faktiskt idag att boandet hjälper mig att dämpa ångesten. Det får mig på något sätt att känna mig tryggare, får mig att slå rot och sy mig fast ännu mer i lägenheten som jag delar med min pojkvän och hans vän.
Ja vad ska man säga, ångesten är inte bara en plågsam bomskloss i vardagen den är även en pengatjuv. Har ju bestämt mig för att investera i mig själv och lyckats bränna två tredjedelar av lönen på 3 dagar. Jaja, man måste ju ta till de medlen som krävs helt enkelt! Allt för att få min första höst/vinter på 7 år utan depression. Oc titta, vi är halvvägs in i november och hittills har jag klarat mig (peppar peppar ta i trä, dunkar mig i huvudet tre gånger).
Mer om det senare, nu har jag skrivkramp. Kunde sitta i timmar och skriva förut men nu har jag haft ett uppehåll så jag måste på nått vis vänja in mig inte bara i att öppna upp mig och få orden att flöda sådär fint utan även i att orka knappra på datorn utan att få ont i fingrarna.