Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

She needed a hero, so that's what she became.

Publicerad 2014-02-12 16:14:00 i Allmänt,

 
Jag kom på en sak här om dagen när jag låg och tänkte och det är att jag aldrig har berättat anledningen till varför jag bestämde mig för att åka. För att göra en lång historia kort så var det såhär; Jag gick under 2013 igenom den absolut tuffaste perioden i mitt liv. Jag förlorade både min underbara älskade extrapappa - min morfar, samt min farfar alldeles för tidigt och mina föräldrar separerade som en blixt från klarblå himmel. Jag åkte till Italien som au-pair och vände igen allt på en vecka då familjen var allt annat än vad dom hade utgett sig för att vara. Efter det bestämde jag mig för att flytta till Norge. Allt gick otroligt snabbt och efter bara en veckas planering bodde jag i en minimal tvåa på Majorstuen. Jag flyttade och flyttade och hamnade tillslut rätt i ett litet kollektiv med två helt underbara tjejer. Livet i Norge var bra, annat kan jag inte säga men alla mina spöken från allt jag hade varit med om fortsatte att springa ikapp mig, jag var helt enkelt inte lycklig. Jag fick problem med sömnen, svårt att äta och stängde in mig som i en liten bubbla med jämna mellanrum. Detta ledde till att jag blev skickad till en läkare via jobbet som berättade för mig att hon trodde att jag led av en deprission som i sin tur skulle behöva leda till antidepprissiva. Och det var då jag bestämde mig. Jag är 19-år och har ända sedan barnsben varit känd för mitt leende och för mitt humör som alltid alltid är på topp och där satt jag hos en läkare som ville diagnostisera mig för motsatsen och det tänkte jag inte ta. Så jag åkte hem till vår lilla etta, la mig på vår lilla luftmadrass och bestämde mig. Bestämde mig för att det var jag som skulle styra mitt liv och mitt humör och ingen annan. Jag bestämde mig för att ingen skulle få diagnostisera mitt humör och att inga piller i världen skulle få bli anledningen till att jag skrattade. Så jag tog tag i det, bokade min enkelbiljett och började sakta men säkert planera min resa - min dröm. 
 
Och här sitter jag. Bara 4 veckor senare och är lyckligare än någonsin och jag gjorde det själv, utan några jävla tabletter eller psykologer. Jag gjorde det helt själv. Jag tog tag i allt, vände allt upp och ner och in och ut och började om. Jag började skratta igen, gick runt med träningsvärk i magen hela dagarna. Började känna livslust och glädje på ett sätt jag aldrig kännt det förut. Jag dansade fram på jobbet, log varenda gång telefonen vibrerade, längtade hem efter jobbet för att jag visste att jag skulle få umgås med underbara människor ända in på småtimmarna. Jag raderade allt och alla i mitt liv som tryckt ner mig och fått mig att må dåligt och började leva för dom som får mig att må bra, men framförallt började jag leva för mig. När jag träffar människor idag som inte sett mig på ett tag så säger dom att det strålar om mig, att jag lyser, att jag ler och att jag ser ut att må bättre än någonsin och dom har så rätt. Trots att det är vinter, grått, kallt och minusgrader så ler jag varje dag, flera gånger om dagen. Jag skrattar varje dag, flera gånger om dagen. Jag följer mitt hjärta och inte min hjärna och läggger all min energi på lycka istället för bråk och tjaffs. Allt har vänt, jag har vänt och jag vet att jag aldrig någonsin kommer vända tillbaka till där jag var. Jag har hittat min plats nu och trots att jag itne har något riktigt hem så har jag faktiskt hittat just hem. För hemma är där hjärtat är och äntligen är mitt hjärta helt och behållet på sin rätta plats igen. Hos alla jag älskar men även i mitt bröst, redo att delas med av till alla underbar människor jag kommer att möta framöver. Jag märker att det syns, att det syns att jag är en ny människa och att det syns att jag dansar genom livet med ett konstant lyckorus. Folk kommer fram på stan, på parkeringar, på event, på krogen, ja lite här och var kommer folk fram och frågar om mig för att dom tycker att jag väcker ett intresse. Ett intresse av att veta mer, lära känna mig och få höra och ta del av det som får mig att stråla. Allt kommer inifrån, lyckan jag känner är hämtad innifrån. Från en blandning av alla underbar saker jag har fått vara med om dom senaste veckorna och från min nya inställning som på så otroligt kort tid har gett mig så otroligt mycket. 
 
Nej så allt jag kan säga är att jag är glad och tacksam över det beslutet jag tog på min lilla luftmadrass i Oslo. För det beslutet förrändrade mitt liv föralltid. Jag kommer aldrig någonsin glömma dom här veckorna som varit och dom som komma skall och om jag någon gång i framtiden har en dålig dag (vilket känns omöjligt för tillfället) så kommer jag gå tillbaka i min blogg till just den här tiden och sitta där med ett lika fånigt leende som jag sitter med nu. För jag tror jag har gjort det mina vänner, hittat svaret på den omöjliga frågan vad meningen med livet är. Och jag vet att jag under min resa i Asien kommer att utvecklas så oerhört mycket mer, the sky is the limit och lägre än så kommer jag aldrig sikta igen.
 
Jag tänker avsluta det här inlägget med ett citat som jag fick skickat till mig av min underbara Lisa. Ett citat som en vacker dag ska sitta inristat på min kropp och påminna mig om den här tiden. 
 
She needed a hero, so that's what she became.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela