Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

Spaghettiarmardeluxe

Publicerad 2014-03-30 14:49:18 i Allmänt,


Så, grejen med mig och Petter är att vi är otroligt lika på ett sätt - vi kan inte sitta still. Detta resulterar i att det inte blir allt för många lugna stunder förutom när vi är helt utmattade efter en hel dags aktiviteter. Idag vaknade jag alldeles för tidigt för vår sena kväll igår utvilad och glad och redo för en ny dag. Det blev ännu en pangdag innan vi begav oss ner mot stranden och hoppade i en Kajak. I tre timmar paddlade vi runt alla stränder i närheten, in i grottor, till en jättefin strand och rakt ut på havet. Det blev badstopp, skrattstopp, utmattadearmarstopp innan Petter slutligen fick bogsera in mig och mina utmattade armar till stranden. Och det är inte helt lätt här an jag berätta för er, tdvattnet är helt annorlunda och mellan klockan 3 och 6 på dagen försvinner allt vatten och gör det omöjligt att bada utan att skära upp varenda liten tå på koraller. Det var två minst sagt trötta själar som klev i land på Tonsai beach och fick lite efterlängtad mat. 

Sen dess har vi legat utsalgna i sängen och faktiskt fått några välbehövliga timmar av att göra ingenting. Men det är helt otroligt hur snabbt dagarna går när man har kul. Skrattar väl sisådär 80% av dagarna och rätt vad det är så är det kolsvart ute utan att jag har hunnit förstå att ännu en dag har gått. Nu sitter jag på våran balkong och känner mig nöjd. Nöjd över en kanondag och förväntansfull över morgondagen då ett gäng duktiga klättrare ska släpa med mig till Railay beach för att låta mig testa på klättring för första gången i hela mitt liv. Nu väntar en kväll fylld med hämtmat och Tzatsiki, morsan och polisen.Lite svenska barnfilmer sitter ju aldrig fel, trots att jag gått och blivit 20 kommer jag förmodligen alltid att ha kvar mitt enorma barnasinne. Det var som min syster skrev till mig igår, det värsta beslutet man kan ta är att välja att växa upp. Och det mina vänner tänker jag aldrig göra helt och fullt.

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela