Nu går det undan
Så det har varit några hektiska sista dygn. Helt plötsligt befinner jag mig i Kambodja och i skrivandets stund sitter jag i en risig träeka på en knappt existerande flod påväg mot en stad jag aldrig hört om tidigare. Men jag antar att det är sånt som händer när man är impulsiv och inte kan vara på ett och samma ställe för länge. Antar att min gnagande saknad är en rätt avgörande faktor till varför jag far runt som ett yrväder i Kambodja för tillfället.
Resan hit var helt galen. Spenderade över 30 timmar på buss och båt för att inte glömma van också, ovetande om vad exakt jag hade gett mig in på och tur var väl det för hade jag vetat det jag vet nu hade jag aldrig åkt. Allt började helt okej. Jag tog farväl av mitt älskade Koh Tao en sista gång och den här gången lovade jag mig själv att det skulle blid en sista, i alla fall förd enär rsan. Jag fick uppleva mitt aldra första monsunregn påväg till båten då himlen bara öppnade sig och det regnade som jag aldrig sett det regna förr. Båtturen var helt okej, träffade en trevlig fransman som underhöll mig ett tag och resterande tiden babblade jag hål i öronen på honom om min helt underbara vecka på Koh Tao tills han tröttnade på mitt tjejsnack och utan förvarning stoppade hörlurar och blundade. Efter några timmar kom vi fram. Utan att veta vart jag hade hamnat klev jag av båten och träffade världens godaste par på piren. Vi spenderade några timmar tillsammans i chumphon där vi tydligen hade hamnat och dom berättade om sin helt otroliga kärlekshistoria. Då kan ni tänka er lilla mig som precis blivit lämnad ensam och saknar någon lite extra. Det blev till att tröstäta lite nudlar och fälls en tår. Paret ifråga hade träffats i Australien och firade nu två år varav båda åren hade varit på resande fot. Riktigt häftigt. Väl framme i chumphon hamnade jag på en väldigt bra buss med både ac och fällbara stolar. Vi kastades upp på flaket av en bil i klungor och bilen tog oss genomden lilla staden tills en stora bussen. Turen till Bangkok hade troligtvis varit riktigt behaglig om det inte hade varit för fransmannen brevid mig som var kalasargför att jag hade vägrat byta bort min sittplats vid fönstret mot hans flickväns plats vid gången. Så han gav sig fan på att jag inte skulle få sova en bmund men som tur var lyckades han inte helt. Vid fem på morgonen kastades vi bokstavligt talat av i Bangkok bland råttor och vattenpölarna och blev tillsagda att klara oss själva. En vänlig backpacker hittade mig runtirrandes och tog med nig dit jag skulle.
Några timmar senare blev vi hämtade av en minibuss Silvi trodde skulle ta oss till vår stora buss. Efter några timmar började. Vi misstänka att det faktiskt inte fanns någon stor buss utan att vi skulle sitta ihoptryckta i den lilla skåpbilen hela vägen till Kambodja. Vi fick några stop på vägen där det bjöds på maskar och gräshoppor till lunch. Jag satt mest i skåpbilen ochskakade av min brutala feberfrossa. En vänlig själ i den lilla bilen såg mitt inte så lyckliga ansiktsuttryckoch packade in mig tröjor och stängde av ac:n för alla så att jag skulle slippa sitta och skaka hela vägen till Kambodja.
20 minuter från gränsen blev jag lurad på pengar men med tanke på min enormt l¨ånga resa orkade jag inte bry mig. Jag kom igenom tullen, fick den där stämepln i passet som alltid ger en sån härlig känsla och knatade över gränsen med världens leende på läpparna. Det är så sjukt att bara några få steg tog mig till ett nytt land och att vandra över en gräns har jag aldrig tidigare gjort. Redan två meter in i landet märktes en stor skillnad mot Thailand. Vi hann bli ett rätt samansvetsat gäng under våran helvetesresa så vi begav oss tillsammans mot bussen utan AC som fick svetten att rinna som aldrig förr. Några minuter senare när vi växlade in pengar blev vi miljonärer då man bokstavligt talat kan torka sig i rumpan med en 100000 lapp här. Helt galet. Så nu har jag uppnått mitt mål utan att ens behöva jobba. Miljonär innan jag ens hunnit fylla 20 gott folk!
Tillslut kom jag i alla fall ram till mitt hostel efter en lång biltur genom underbara landskap men även fattiga sånna. För Kambodja är otroligt fattigt, var lite tufft att ta in i början. Fick även avsluta min resa med en guppig tuktuk-tur genom stan. Hamnade tillslutpå et kalasmysigt hostel med krokodiler på bakgården där jag bodde som i en trädkoja uppe i luften. Var sisådär 40 grader i rummet på dagarna men annars var det riktigt mysigt. Enda minuspoänget var att jag var tvungen att trippa genom restaurangen i handduk varje gåång jag skulle duscha så det gällde att vara noga med handduksinvirningen där.
I mitt rum möttes jag av en tjej från Kina och 5 minuter senare satt jag i en tuktuk med henne och en japansk kille påväg mot stan för middag och massage. Fick den bästa massagen i mitt liv trots att killen i fråga smsade samtidiggt som han masserade mig. Det var förövrigt första gången jag fick massage av en kille här i Asien. Har några tidigare inte så roliga erfarenheter från en manlig kiropraktor i Sverige men min rädsla släppte i alla fall efter min massage. Slocknade senare som en stock efter min mördarresa och första dag någonsin i Kambodja och kände mig väldigt nöjd över att ha klarat av så många utmaningar på bara en och en halv dag. För det är ju som dom säger, allt går bara man vill.
