Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

Att välja lycka

Publicerad 2015-04-14 12:35:10 i Allmänt, Vägen till frihet,

Jag är olagligt jävla lycklig. Mitt liv är olagligt jävla bra. Jag är olagligt jävla kär. Barcelona är olagligt jävla underbart och just nu kan faktiskt inget bli bättre. Förutom om företaget jag pratat med skulle ringa och säga att jag har gått vidare till en andra intervju för att sedan anställa mig. Då hade drömmen varit verklig. Alltså åh, om alla bara kunde få känna den lyckan jag känner för livet just nu. Jag hoppas att alla ni som läser det här känner den eller snart kommer känna den och till dess kanske kan smittas lite av mig här. För det är ju det jag vill göra. Smitta er med allt mitt pladder och alla funderingar. Kanske når jag ut till någon därute. Kanske känner någon igen sig och kanske vågar någon mer följa sina drömmar. För ett tag sedan fick jag ett meddelande från en tjej som hade känt just det. Inspiration och faktiskt vågat ta tag i sina drömmar. Känslan när jag läste det meddelandet är obeskrivlig och något jag aldrig någonsin kommer att glömma. Det har nog att göra med att jag har hittat hem, hittat mig. Jag är så trygg och så säker och all oro jag burit på är plötsligt som bortblåst och helt plötsligt är allt bara självklart. Kanske är det därför jag nu kan inspirera? Kanske är det därför jag nu faktiskt kan dela med mig helt, fullt och ärligt. 

 

Jag har aldrig tidigare känt mig såhär självsäker. I mig själv, i min kropp, i mina beslut, i mina tankar, jaa i allt egentligen. Jag har aldrig känt mig så mycket som jag som jag gör just nu. Äntligen är jag fri och äntligen är det bara jag som bestämmer åt vilket håll stegen ska bära. Aldrig mer kommer jag låta mig själv styras av någon annan. Aldrig mer kommer jag tappa bort mig själv i någon annan. För det var ju faktiskt det som hände och det har tagit ett bra tag att hitta hem igen men nu är jag här och dessutom här med en kille som faktiskt hjälper mig att hitta ännu lite mer rätt för varje dag som går. En kille som får mig att bli den absolut bästa versionen av mig själv. Men jag ska inte ge all cred till Petter för som jag har kämpat senaste 2 åren. Som jag kämpat och som jag slitit i motvind för att få befinna mig där jag befinner mig idag. Men vet ni vad? All den där smärtan och alla dom där tårarna är ingenting gentemot lyckan jag känner precis just nu.

 

Jag är så glad och så stolt över att få befinna mig där jag gör idag. Allt som saknas är att morfar skulle fått vara med och se mig här idag. Jag vet ju att han är med och ser mig men jag hade så gärna velat se hanns stolta ansiktsuttryck, han som alltid trodde på mig och aldrig gav upp. Det är nog mycket tack vare honom som jag är den och där jag är idag för han tillsammans med min mor har varit mina absolut största inspiratörer och min alltid så trogna fanclub som även i mina värsta beslut har stått där bakom och hejjat och behållit tron på att allt kommer gå bra utan att egentligen säga någonting. För det är det som är det bästa. Att dom har låtit mig klara allt själv och bara funnits där som stöd och uppmuntran. Utan det hade jag aldrig varit här idag och utan det hade jag aldrig kunnat känna den stolthet jag känner idag över att befinna mig där jag gör just för att dom har låtit mig göra det själv men med deras kärlek som en konstant uppmuntran. För tänka sig vad fantastisk den mänskliga hjärnan och det mänskliga hjärtat är! Tänk hur mycket vi klarar bara med hjälp av kärlek och vilja och hur mycket vi kan utvecklas varenda eviga dag bara vi fortsätter att sträva mot den bästa verisionen av oss själva.

 

För idag är det lät att tappa bort sig i alla perfekta liv på bloggar, facebook och instagram. Lätt att sträva efter att vara som den personen alla framställer sig som i sociala medier istället för att sträva efter att bli den bästa verisionen av sig själv. Jag har också varit där och velat leva nått perfekt liv utåt sett som alla dom där jetset tjejerna på instagram med dom perfekta kropparna och livet. Men det var först när jag slutade bry mig om dom som mitt liv verkligen började hända på riktigt. Idag strävar jag inte efter något annat än lycka och ni vet att det ibland kommer motgångar även för mig men jag ser det inte som ett bakslag utan som ännu ett steg i rätt riktning. För hade jag inte varit på alla de där mörka platserna hade jag inte uppskattat ljuset jag är i idag lika mycket. Det må låta klyschigt men efter regn kommer faktiskt solsken, oavsett hur länge det regnar. 

Kommentarer

Postat av: Sofia

Publicerad 2015-04-19 10:28:39

Hej!
Du skriver så himlahimla bra och fint här på din blogg. Du är helt klart också en inspiratör, ha det så superbra i Barcelona nu Josefin!
Kram Sofia Hellsten

Svar:
Josefin Nilsson

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela