Att man kan vara så fruktansvärt lyckligt lottad
Ligger i solstolen på takterrassen med min nyfunna och absolut första inhemska Spanska vän. Har Sanna Nielsens sommarprat i hörlurarna trots att jag väl aldrig egentligen varit ett fan av henne. Det var bara något med henne och hennes röst som fick mig att känna att det var precis det jag ville lyssna på idag. Hon låter så lugnande och så trygg och jag tänkte att kanske kommer hon ge mig någon ny insikt om jag ger henne en timme av mitt liv. Och ack så rätt hon hade. Hon hade valt en låt till sitt program ’’älska mig för den jag är’’. Denna låt gav mig ett minne så starkt att jag fick rysningar och gav tillbaka känslorna jag hade som en sexårig flicka inne på mitt flickrum på Gillegatan i Örebro.
Mamma hade gett mig en dubbelskiva. Den hade ett persikefärgat omslag med två händer på och skivan hette Sånger till ett litet barn. Jag hade svårt att somna om kvällarna, låg ofta vaken med en molande oro och tusen tankar och frågor i huvudet. Då, så ovetande om att jag levde som en 6-årig flicka med flera sjukdomar som gjorde mig just sådär, orolig och fundersam. Mamma gav mig i alla fall denna skiva som jag än idag har kvar någonstans i hennes källare. Det var till och med en dubbelskiva. Fylld med vackra låtar från en mamma till en dotter om kärlek och att älska överhuvudtaget.
Då, för 15 år sedan tänkte jag väl inte lika mycket på texterna och innehållet som jag gör idag. Nog nådde dom mig, gick rätt in i själen och lyckades vagga mig till ro varje natt men aldrig såg jag kärleken som låg bakom den där skivan. Från mamma till mig. En mor som försöker vagga ett barn till sömn med vackra ord om bandet mellan just en mor och en dotter. Tankar som denna om min mor poppar allt mer ofta upp i mitt huvud och får mig att tänka på hur lyckligt lottad jag är som vuxit upp med henne vid min sida. Hur mycket hon lärt mig omedvetet, hur mycket tankar hon planterat i mitt huvud som barn som idag blommat ut och gjort att jag sitter här och skriver det här. Älskade mamma, det är tack vare dig jag alltid tänkt två gånger, tack vare dig jag inte någonsin nöjt med mig att bara se ytan på något utan alltid sökt mig inpå djupet.
Så tack mamma, är det någon låt jag vill ge till dig från den skivan så är det ’’som en bro över mörka vatten’’. För jag lovar dig att när du blir trött och vill fly så kommer jag alltid finnas där och bära dig över alla mörka vatten du möter. Precis som du gjort för mig.
