Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

Spaghettiarmardeluxe

Publicerad 2014-03-30 14:49:18 i Allmänt,


Så, grejen med mig och Petter är att vi är otroligt lika på ett sätt - vi kan inte sitta still. Detta resulterar i att det inte blir allt för många lugna stunder förutom när vi är helt utmattade efter en hel dags aktiviteter. Idag vaknade jag alldeles för tidigt för vår sena kväll igår utvilad och glad och redo för en ny dag. Det blev ännu en pangdag innan vi begav oss ner mot stranden och hoppade i en Kajak. I tre timmar paddlade vi runt alla stränder i närheten, in i grottor, till en jättefin strand och rakt ut på havet. Det blev badstopp, skrattstopp, utmattadearmarstopp innan Petter slutligen fick bogsera in mig och mina utmattade armar till stranden. Och det är inte helt lätt här an jag berätta för er, tdvattnet är helt annorlunda och mellan klockan 3 och 6 på dagen försvinner allt vatten och gör det omöjligt att bada utan att skära upp varenda liten tå på koraller. Det var två minst sagt trötta själar som klev i land på Tonsai beach och fick lite efterlängtad mat. 

Sen dess har vi legat utsalgna i sängen och faktiskt fått några välbehövliga timmar av att göra ingenting. Men det är helt otroligt hur snabbt dagarna går när man har kul. Skrattar väl sisådär 80% av dagarna och rätt vad det är så är det kolsvart ute utan att jag har hunnit förstå att ännu en dag har gått. Nu sitter jag på våran balkong och känner mig nöjd. Nöjd över en kanondag och förväntansfull över morgondagen då ett gäng duktiga klättrare ska släpa med mig till Railay beach för att låta mig testa på klättring för första gången i hela mitt liv. Nu väntar en kväll fylld med hämtmat och Tzatsiki, morsan och polisen.Lite svenska barnfilmer sitter ju aldrig fel, trots att jag gått och blivit 20 kommer jag förmodligen alltid att ha kvar mitt enorma barnasinne. Det var som min syster skrev till mig igår, det värsta beslutet man kan ta är att välja att växa upp. Och det mina vänner tänker jag aldrig göra helt och fullt.

VVärldens bästa födelsedagspresent

Publicerad 2014-03-30 14:37:41 i Allmänt,



Helt plötsligt var det den 29:e mars. MIN FÖDELSEDAAAG! Vaknade på ett strålande humör, finck i mig en kanonfrukost och insåg sen i den enorma hettan att jag var strandad på en öde strand utan badkläder i en sisådär 40-gradig värme. Men som man säger, man tager vad man haver och det vi hade var Petters minimala badbyxor (skulle nog kalla dom hotpants) och ett stycke BH. Så det blev vad jag gled runt i. Vi bestämde oss för att simma över till andra stranden vid namn Railay Beach för att se om jag kunde hitta mig en bikini. Så vi förlitade oss på en Thailändsk oceanpack väska och började simma. Vi fick troligtvid en hel del roliga blickar när vi klev upp från vattnet på andra stranden, jag iförd ett par genomskinliga badshorts samt BH och Petter släpandes på en väska. Men en bikini hittade jag och sen bar det av på äventyr. Såg vilda apor för första gången och besteg en oerhört brant stig som skulle ta oss till en tjusig lagun. När vi insåg vilken klättring det krävdes i våra flipflopsvände vi om och på vägen ner träffade jag Niko som jag hängde en hel del med på Smui. Mitt ute i ingenstans på en liten bergsstig vid Railay beach. På vägen tillbaka knatade vi över koraller och väl framme hamnade vi i en fyra-i rad turnering med ett par härliga Svenskar. Det är verkligen en enorm skillnad på folket här, det är så mycket mer avslappnat, inte en enda försäljare och alla är här av samma anledning. För att klättra. Ja jag vet, jag klättrar inte MEN ett stort men. Jag ska lära mig. Så i slutet av nästa vecka kommer ni troligtvis se mig på tv där hemma i Sverige. Svingandes bland dom Thailändska bergstopparna. 

Senare följde jag med och kikade på när ett gäng på 4 utförde magi med sina kroppar när dom gjorde saker jag trodde var omöjligt och jag måste erkänna att det ryckte en hel del i fingrarna på att få testa själv. Fick senare världens bästa present då min väska kom farandes in på hotellområdet, dock genomblöt, sandig och med en hel del krigsskador s¨jag misstänker att Thailändarna har jonglerat fram den genom landet. Vi tog en djungelvandring över till andra stranden för att möta två andra Svesnakr där vi fick en minst sagt oförglömlig middag med sisådär 10 strömavbrott och monsunregn. Men gott var det och det bästa av allt var att det var buffe så jag fick äta precis hur mycket jag ville. Vi fick sedan slljuts tillbaka till den andra stranden av en kille på sisådär tio år som troligtvis körde båt för första gången. Där hamnade vi på en härlig bar med livemusik, thailändarna stämde upp i sång för mig och det behövdes ingen brakfest eller något dansande på borden för jag var så otroligt nöjd med just där och då. Uderbart sällskap på en underbar plats i en underbar tid i mitt liv. Mycket mer än så kan man verkligen itne begära på sin 20-årsdag. Hela den här resan i sig är den aldra bästa 20-årspresenten jag kunnat tänka mig och trots att jag saknade att ha  mina nära och kära runt omkring mig så hade jag ändå det på något sätt. För jag skaknar inte längre mina vänner och min familj, jag känner mig snarare bara trygg i tanken på att jag vet att dom väntar där hemma medans jag är ute och jagar mina drömmar tvärs och kors över hela världen.

Väskan stannade kvar men jag kom i alla fall fram

Publicerad 2014-03-30 14:29:33 i Allmänt,



Så, det bar av tillbaka till Thailand. Kändes minst sagt lyxigt att hoppa på ett plan till Bangkok som enbart tog 1 timme jämfört med bussresan som skulle tagit 12. Väl i Bangkok hade vi blivit försenade så när jag kikade på klockan insåg jag att jag enbart hade sisådär 20 minuter på mig att ta mig till nästa plan som skullr ta mig till Krabi. Ett plan som jag verkligen itne ville missa då det skulle innebära att dom första timmarna på min födelsedag skulle behövts firas på Bangkoks flygplats. Men jag sprang, och oj vad jag sprang. Jag antar att det är så att när man har ett riktigt fint mål som väntar så kan man hinna iprincip vad som helst.Och tro det eller ej mina vänner men det gjorde jag. Jag hann över hela Bangkoks inte allt för lilla flygplats fram till min incheckning precis i tid. På planet till Krabi hade jag turen att få tre säten helt för mig så direkt när vi lyfte så somnade jag som en stock och vaknade något utvilad på flygplatsen i Krabi. Hjärtat och hjärnan samt jag själv tog ett glädjeskutt när jag hoppade av planet.Oturligt nog hade min väska inte lyckats få komma med men det gjorde mig inget då det viktigaste var att jag var framme. 4 timmar innan min födelsedag officielt skulle börja hade jag lyckats ta mig precis dit jag ville vara. Hae det varit i början av resan hade jag antagligen panikat utan min väska men nu kändes det snarare skönt att slippa släpa och konka på min 13 kilos väska (fick en chock när dom ställde den på vågen på flygplatsen och jag insåg att jag hade gnällt över 13 ynka kilo). Jag hoppade in i en bil som skulle ta mig till Ao Nang, hamnade med en supergullig Thailändare som satt och slog upp ord i sin lilla ordbok i framsätet för att försöka lyckas få till en någon sånär raggningsreplik att lägga. Vi tog ett pit-stop på 7-eleven som blev längre än planerat och som slutade med att jag stod med en hel bunt thailändare och försökte få liv och itnernet i min telefon för att kunna få lite kontakt med omvärlden och Petter som jag skulle möta. För dum som jag var hade jag glömt att kolla upp den lilla detaljen om vart han bodde. 

Bilen körde mig mitt ut i ingenstans där jag blev grattad av ett gäng thailändare innan dom satte mig på en moppe för att sedan dumpa ner mig i en båt. På ett kolsvart hav guppade jag fram och såg enorma bergstoppar resa sigruntom mig medans himlen skiftade i vitt och svart av åskan som bullrade fram. Efter en halvtimme var jag i alla fall äntligen där. Frame i Tonsai beach med den personen jag aldra helst ville fira min födelsedag med. Det blev en snabbdusch och ett ombyte från min sjyssta outfit som bestod av pyjamasbyxor och tjocktröja (inte det ultimata på en varm strand i Thailand). Fick hoppa i en av Petters enorma tröjor som klädde mig som känning. Vi möte upp lite vänner till honom och på 12-slaget stod en ihopmosad Reisis framför mig med ett stort ljus i och Petter tog ton i Ja må hon leva medans alla runtomkring försökte hänga med på vår svenska tradition. Det var definitivt en födelsedagssång utöver det vanliga då alla med oerhört ansträngda ansiktsuttryck försökte hänga med i vår svenska sång. Sen bar det av hemåt till vår faktiskt otroligt fina bungalow med en riktig säng (glädjejubel inom mig). Och där somnade jag väldigt snabbt. Glad och nöjd över att ligga i en trygg famn som jag tycker himlans bra om, ännu en gång i Thailand. För som man säger, borta bra men hemma bäst. Och på något underligt vis har Thailand gått och blivit hem. Egentligen grundar det sig nog i människorna som finns i de olika länderna jag besöker men just nu är Thailand garanterat det enda landet jag vill vara i. Så här tänker jag stanna ett tag. För upplevelser blir garanterat hundra gånger mer värdefulla när man har någon man tycker om att dela dem med.

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela