Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

The ultimate couples test

Publicerad 2016-02-27 12:38:00 i Allmänt,

 
Igår träffade vi en otrolig man vid namn Bruce. Han kvällen av sin 37-årsdag med oss utan att vi visste om det, ja vi visste ju såklart att vi var med honom men inte att han fyllde år. Vi satt på balkongen utanför hans bungalow medan han låg i sin hängmatta och berättade delar av sin helt otroliga livshistoria som sträckte sig över jordens alla hörn. Han lärde oss ett och annat, bland annat att de två testen man måste göra med sin partner Innan man gifter sig är att resa, längre då såklart ingen vecka på Mallis. Sen att man också måste klättra med sin partner innan, att det egentligen är det ultimata testet på tillit med tanke på att man lägger sitt liv i just varandras händer flera gånger dagligen.

Ju mer jag tänker på allt han sa och specifikt det så blir det mer och mer sanning. För att resa med varandra är verkligen det ultimata testet. För jag hade aldrig kunnat sitta här utanför en bungalow med någon annan än Petter helt jävla blöt av svett och vänta på att vattnet i toan ska fyllas på så att jag ska kunna gå och spola (behöver nog inte nämna vad jag har gjort) och ta en dusch efter en hel dag med klättring.

Nog om mitt toalett besök. Klätterdelen prickade också rätt. Det har tagit mig två år att våga lägga andra änden av repet i någon annans händer än Petters. För här på Tonsai finns det högst en handfull människor som inte älskar att vara på väggen och dansa med berget. För det är lite så det känns när man klättrar sin svåraste rutt någonsin och bara flyter upp i varje rörelse utan att knappt behöva ta i. Den är en magisk känsla. Obeskrivlig. Även den har tagit mig 2 år att få uppleva. För det var först igår som mitt liv som klättrare verkligen började, nånting hände i mig och jag vet med säkerhet att jag aldrig kommer sluta älska denna sport. Wow är ordet.

För att sammanfatta det hela ät jag bara tagen. Tagen av denna magiskt vackra miljö som vi befinner oss i. Berörd av människorna vi hittills träffat på vägen, några som jag vet jag kommer träffa många fler gånger efter det här. Slutligen är jag helt fångad i lugnet jag funnit, lyckan som bubblar upp inifrån och ut. Folk här säger att jag är den gladaste människan de träffat. Jag går konstant runt och ler och skrattet kommer utan anledning bara för att vi lever igen. Lever fria att göra vad vi vill.

Och jag vet att berget gjorde det. Det var min dans med berget igår som hjälpte mig över en otroligt stor tröskel. Min ångest. Jag har nu varit ångestfri en hel vecka och det mina vänner. Var länge sen. Så skål för en vecka, denna resa har jag bytt min Chang mot elektrolyter.

Fred ut för idag!

När någon får en att känna sig sådär speciell

Publicerad 2015-07-23 10:14:12 i Allmänt,

Och så sitter man där ännu en sömnlös morgon. Med Nelly Furtados I’m like a bird i öronen sonar jag ut och funderar på allt det stora och lilla i livet. Kröp ner bredvid min kära för en stund sedan för att söka lite tröst och trygghet i morgonens alla tankar. Han vände sig som vanligt med ryggen mot då han alltid är så varm. Men sen var det som att han kände att nått inte stod rätt till och då tog man min hand och höll den tätt intill sitt bröst. Jag låg dock bara kvar i några enstaka minuter innan tankarna snurrade för mycket för att jag skulle kunna ligga still. Men oj vilka fina minuter det var, troligtvis mina bästa på dagen och än har den inte ens börjat.

Börjat plocka upp gammal musik lite hipp som happ nu. Låtar som verkligen får mig att tänka tillbaka och minnas speciella stunder och epoker i mitt liv och det är så fruktansvärt härligt och jobbigt på en och samma gång. Min absolut bästa vän Madde kom och överraskade mig i Barcelona. Fick mig att känna mig speciell på ett sätt jag aldrig känt förrut, att någon åkte tvärs över Europa bara för mig och oj vad magiskt det var att känna sig så upskattad och omtyckt av en person. Hon drog också upp mycket när hon var här min kära Madeleine. Fick mig att tänka både en och två gånger extra precis som jag måste. För ibland behöver jag verkligen någon som står där bakom mig och säger åt mig att se lite längre.

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela