Å så ska det börja bölas
Usch, nu kom första tårarna. För det var nu det slog mig att jag från och med för en minut sen inte kommer träffa min pappa på flera månader. Säga vad man vill om vår relation, säga vad man vill om allt, om att vi är vana vid att vara ifrån varandra efter 5 månader i Norge för mig och 13 år av resande för honom. Ja säga vad man vill men i slutändan så handlar det om kött och blod och det är precis vad han är för mig. Så nu har han gått och här ligger jag på hans soffa, kikar ut norra real och gråter. Men jag tänkte att jag låter dom komma dom där tårarna, förr eller senare skulle dom ju ändå göra det och vad passar egentligen bättre än två dagar innan. Nu ska jag samla mig, fast inte än utan om en stund när dom där jävla tårarna slutar rinna. Har en känsla av att närmsta dagarna kommer bli gråtkalas, men det är härligt på sitt sätt för då vet man att man älskar och blir älskad tillbaka av sina nära och kära.
