Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

Göra och känna är två helt olika saker

Publicerad 2014-02-17 14:33:06 i Allmänt,


Då var mina första dagar av resan avklarade. Ni har fått en liten update om vad jag har hunnit med men det jag inte har berättat än är hur det har känts och hur det faktiskt känns idag när det börjar sjunka in vad det är för äventyr jag har gett mig in i. Dom första två dagarna bestod enbart utav resande vilket ledde till att tankarna inte han snurra kring något annat än just det. Något som jag nu i efterhand är ganska glad över för annars hade jag nog gråtit konstant från arlanda till Bangokk. Istället gick resan utmärkt och jag somnade som en stock  en våningssäng någonstans på Koh Samui och pratade hejvilt i sömnen där jag låg bland alla främmande människor. Men idag hände någonting med mig. Jag förstod och det sjönk in att jag faktiskt är här. 


Jag insåg att jag faktiskt kommer sakna vissa personer mer än vad jag hade trott att jag skulle göra, att vissa människor betyder mer och ligger mig varmare om hjärtat än vad jag trodde. Jag inser att jag kanske gick och blev ganska betuttad där i Oslo. Jag inser att det var tuffare än vad jag trodde att leva med det faktum att jag har så mycket oavslutat hemma och så mycket som är ouppklarat i många relationer. Med tanke på att jag nu befinner mig på andra sidan jorden så går det inte att ses och prata (eller skrika för den delen heller) som annars hade varit lösningen. Så vad ska jag göra? Jo jag ska skriva brev. Massor utav brev ska jag skriva till alla dom jag känner att jag inte har fått allt jag vill säga sagt till och när jag tänker på saken så är den listan på namn väldigt lång. Jag ska skriva tills fingrarna blöder och tills jag är klar med allt och alla som jag har något osagt med. Och den dagen jag äntligen är klar och har satt alla mina känslor i ord och lämnat över dom till någon annan så kommer jag bara att känna mig fri. Då är det äntligen min tur att lossa dom där sista stenarna från axlarna och äntligen känna mig fri. För jag är medveten om att jag har en massa demoner framförallt från det senaste året som ligger och spökar. Men jag väljer att inte se det som någonting negativt som kommer tynga ner min resa, utan tvärt om väljer jag att se det som något positivt, något som kommer att berika min resa och framförallt lära mig så oerhört mycket om mig själv. För jag har mycket att lära inte bara av andra utan även av mig själv. Jag är trots allt bara 19-år, i alla fall i en månad till och sen studenten har jag verkligen sprungit genom livet med en hastighet på flera hundra kilometer i timmen. Bara tanken på allt jag har hunnit med på mina månader efter studenten får mig nästan att tappa andan litegranna. 


För att jag har en impulsivitet utan dess like och en oförmåga att vara på en och samma plats och göra en och samma sak det vet jag. Men vad dom två egenskaperna faktiskt gör och har gjort med mig är något jag inte riktigt har tänkt på. Hur dom två egenskaperna faktiskt har kommit till att styra mitt liv och förändra det gång på gång.Det är bara att titta på vart jag är idag så ser man bevis efter bevis på det. 


Så vad är det egentligen jag vill komma fram till? Det vet jag inte. Allt jag vet är att jag sitter på en trappa, på en ö i Thailand, iklädd pyjamasbyxor, med miljontals röster och ljud runtomkring mig och gråter en skvätt. Inte för att jag är ledsen utan mer för att jag är paff. Paff över allt livet och jag själv gett mig dom senaste månaderna. Framförallt är jag så tacksam över att jag ser till att alltid följa mina drömmar och framförallt mitt hjärta. Det finns inga drömmar som är för stora och om du känner att en dröm är för stor någon dag så är det bara din tro på dig själv som är för liten. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela