När man dansar på en strand med glädjeruset till hundra
Vet inte vart jag ska börja. Är så blandade känslor idag. Får börja med gårdagen för att försöka få nån som helst ordning både i det här inlägget och i mitt huvud. Gårkvällen var helt underbar, spontan, härlig och totalt fylld av glädjerus. Det började uppe i vår lilla lobby-stället där allt händer. Vi började prata med några, sen några till och sen några till ovh helt plötsligt var vi runt 10 personer som satt där. Tyskar, nyzeeländska, finländare, svenskar, en från Belgien och en från Italien. Vi var en härlig mix av jordens alla hörn som pratade, skrattade, delade med oss av erfarenheter och upplevelser. Sen gick vi och åt ett helt gäng, hade en lång diskussion under hela middagen, tittade på klockan och insåg att restaurangen stängde. Efter det köpte vi med oss lite öl, pratade ännu mer, skrattade ännu mer, satt på kuddar på marken och bara va. Precis som det ska vara. Sen bar det av ut. Vi stängde den ena klubben efter den andra tills alla var stängda, världshistoriens troligtvis sämsta raggningsrepliker regnade ner från himlen. Vi dansade på stranden, skålade, skrattade, dansade i havet. Rätt var det var så var jag ensam och förföljd av en nyzeeländsk kille som vägrade förstå mina övertydliga signaler - NEJ. Det blevbiljardhäng och en härlig svensk såg min desperation och räddade mig. Det visade sig att även han var utelåst och utan vänner för att agera en god wingman precis som klar försökte göra. Vi hamnade i en bungalow med några svenskar jag hade träffat veckan innan där jag blev bjuden på spaghetti och köttfärssås innan jag vandrade hemåt.
Väl på hotellet spenderade jag hela natten i trappan, pratandes nonstop tills solen sakta gick upp framför oss. Jag satt med en främling men det kändes som att vi hade kännt varandra hela livet, vi pratade om allt mellan himmel och jord, berättade våra mörkaste hemligheter som att dom vore ingenting alla och delade med oss av drömmar och allt mellan himmel och jord. Någonstans vid 5 vinkade vi av Filip och någonstans vid 8 imorse somnade jag av utmattning efter allt pratande.
Imorse ringde klockan efter sisådär 45 minuters sömn. Jag packade snabbt ihop min väska, skrev en lapp till min sovande vän och traskade ner mot piren. Båtturen var helt underbar, satt med benen över relingen och njöt hela vägen medans jag insåg att minbåträdsla verkligen är som bortblåst. Hade kunnat sitta på den där båten hela dagen. Väl framme på Koh Phangan stötte jag ihop med en kanadensiska som även hon var ensam och vi bestämde oss för att bege oss iväg tillsammans. Vi hamnade på Ecobeach Backpackers. Ett vandrarhem där vi bor 16 stycken i ett stort och fräscht rum precis på stranden. För 30 kronor per natt får vi både AC och varmvatten. Det är ett riktigt hippie hotell i en riktig hippie atmosfär. Stranden är visserligen inte perfekt men det faktum att vi fick ha den alldeles för oss själva gjorde den perfekt. Så idag har jag äntligen fått ligga i min hängmatta med fötterna mot himlen under två enorma palmer ensam på en hel strand med en nyfunnen vän.
Jag kommer stanna här i två nätter innan jag beger mig vidare, finns en chans att jag beger mig tillbaka till Koh Tao då mina helt underbara nyfunna vänner ska stanna där ett tag ovh vill ha med mig på resan en sväng. Då får jag som grädden på moset även bo gratis hos dem vilket inte känns helt fel. Kanske låter tråkigt att åka tillbaka till ruta ett men sällskapet gör valet rätt enkelt. Kan inte minnas sist jag hade en så oerhört bra kväll och dag som jag hade igår. Har aldrig i hela mitt liv pratat så länge om så mycket med en och samma person. Det var häftigt faktiskt, det där med hur två främlingar lan klicka sådär bara på nån timme. Och drt är ju trots allt sällskapet som gör hela resan och just nu kan jag inte tänka mig ett bättre sällskap. Sen är Koh Tao verkligen i en klass för sig, något annat går inte att säga.
Men nu är jag här och nu, hade det inte varit för min milda bakfylla efter en Chang för mycket och min sömnbrist hade jag nog njutit ännu mer än vad jag redan gör av solen som går ner bakom min axel ☀️
