Gick och blev kulturell
Min andra dag i Siam Reap startade när väckarklockan ringde 04:45. Snabbade mig upp och hamnade mitt i ett gräl mellan två tuk-tuk förare som br¨kade om.... MIG. Slutade med att jag kastade mina saker i marken och sa åt dom att lösa det själva, för tro det eller ej men lilla kortväxta Josefin kan faktiskt också bli rosenrasande ibland. Och när klockan ringer innan fem och man inte har någon frukost så är det rätt lätt hänt. Tillslut så löste det sig i alla fall och vi begav oss i riktning mot Tempels of Angkor. Vid biljettbåset insåg jag att jag inte hade tillräckligtmed pengar då jag inte kunde tro att en biljett skulle kosta 100 000. Men jag blinkade med mina blåa ögon, slängde på ett skrämande stort leende och lyckades faktiskt komma in i tid tilll att se det mest magiska jag sett i hela mitt liv.
Jag slog mig ner på den stora gräsmattan framför ett av världens underverk - angkorwat. Där satt jag sedan i en halvtimme medgåshud och bara gapade. För mina vännerdet finns inget jag kan skriva som kan beskriva den känslan eller den upplevelsen. Det enda jag kan säga är att ni måste åka dit, allihopa måste göra det för man kan bara inte missa något så vackert. Se till så att det inte är molnigt bara för det vore ju lite halvrisigt. Efter det blev jag fotograferad av Kineser, dom tog alltså kort på mig istället för på templena vilket var himla lustigt. Stod och åt ananas och kände mig iakttagen tills jag insåg att jag hade en ipad upptryckt i ansiktet och fick en logisk förklaring - Kineserna. Sen spenderade jag en halvtimme på att leta efter min tuk-tuk chaufför då dom alla ser exakt likadana ut här i Kambodja.
Spenderade runt 5 timmar vid alla templen, strosade runt och var väl lite sådär halvengagerad då det inte fanns något som kunde slå min helt otroliga morgon. Lade märke till en och annan detalj på templena som också gjorde mig mållös men i helhet var allt bara pampigt och vackert. Och det är tamesjutton inte varje dag man går och tycker att saker är vackra när man är 19 år.
Resten av dagen spenderade jag på att vara social och prata hål i öronen på både den ena och den andra vid en liten pool som jag hittade att svalka mig i när det var som varmast. Har kommit fram till att mina fyra ynka dagar på fastlandet har fått mig att börja sakna havet något så enormt. Träffade dock en hel massa spännande folk under den dagen som fick timmarna att bara springa iväg medans jag satt i en soffapå mitt hostel med en baguett och ett paket mjukost och skrattade med munnen full. Dagen avslutades även skrattandes inne i rummet uppe i träden med två Engelsmän som påstod att dom hade träffat Buddha. Så jag somnade alltså i tårar, men bra sådana - glädjetårar.
