Livets lotterier

För exakt en vecka sen anlände jag, Madde och Julia på Koh Tao för tredje gången och möttes av en glad norrlänning vid namn Petter som jag hade träffat på samui en vecka innan och vi kom överens om att dom tolv timmarna vi fick på samui inte riktigt så jag gjorde det igen. Spräckte planen och följde hjärtat och oj vad rätt jag gjorde. Jag hoppade in i en bungalow med honom, mysigaste boendet jag haft hittills men mina kära vänner Madde och Julia var inte riktigt lika hårdhudade backpackers och sprang därifrån lila fort som vi kom då dom var rädda för ainakondor. Skrattade så jag grät och dom likaså. Dagen efter drog vi till full moon. Spenderade dagen på stranden, mös i vattnet, skrattade, blev nedgrävd och sen satte det igång. Fick en fin målning av en häst där det stod. Jag elsker hester, målningen gav mig en massa nya vänner haha. Vi var ett stort svenskgäng som hängde. Jag dansade på bord med halva Thailands manliga befolkning och kollade pafft ut över folkhavet på 30000 människor framför mig. 

Jag och Petter lyckades irra iväg oss och hoppade i en taxibåt i skyhöga vågor mot en gömnd bar i djungeln där vi även på något sätt lyckades tappa bort varandra medans jag vandrade runt och dagdrömde. Senare hittade han mig som tur var med andan i halsen, en riktig räddare i nöden. När vi kom till baren insåg vi att det inte var en vanlig var utan en pundarkvart så vi vände lika snabbt igen och fick ännu en guppig tur tillbaka till stranden dör vi spenderade ännu en timme innan vi traskade vidare. Framåt morgontimmarna somnade jag i en trappa bredvid en thailändare medans Petter än en gång blev min räddare i nöden och löste så att vi fick sova hos en svensk vän. 

Dagen efter vaknade vi och insåg att våran färja gick en halvtimme senare så det var bara att lägga benen på ryggen och springa. Hamnade i en bumpig tack med ett gäng killar som vägrade sluts kalla oss för Avicii och sjunga hey brother på repeat. Efter några enstaka timmars sömn och en baksmälla från helvetet var sången inte såååå uppskattad. Till färjan hann vi i alla fall som tur var på något underligt vis med liven i behåll efter den största festen jag troligtvis någonsin kommer vara på. 

Madde och Julia lämnade samma dag och jag stannade kvar med Petter, JK och Danne. Mina härliga nyfunna norrländska boys. Och oj vad kul vi har haft den här veckan. Känns som stt jag känt dom hela livet i princip. Har byggt sandslott, utforskat ön, snorklat, hoppat från enorma klippor, pratat, pratat, pratat lite till. Yrat runt på mopeder i full fart kors och tvärs, badat, gosat, gosat lite till och dansat. Har även spenderat två hela dygn på en tatueringsstudio. Jag, Danne och Petter skaffade oss sak yant tatueringar och han bli bästa vänner med thailändarna under all den tid vi spenderade där. Sak yant är en speciel tatueringstyp som görs med bambupinnar och bläck och görs i buddhismens tecken. Jag gjorde en tatuering med buddhas fem ledord som jag senare under resan ska få välsignad under en ceremoni gjord av munkar. Efter denna ceremoni ska tagueringens budskap slå in och börja inverka på ditt liv. En riktigt häftig uppfyllelse. 

En av kvällarna satt jag i tolv timmar fram tills fem på morgonen och höll Petter i handen medans han genomled en tatuering som tog allt som allt 15 timmar. Var spännande att sitta dör bara vi och thailändarna och lyssna på deras inte lila spännande musik och titta medans dom utförde magi med sina händer. 

Igår blev det avskedsfest och idag för sisådär en och en halvtimme sen sa vi hejdå, kan erkänna att jag fällde en och annan tår när jag vände ryggen mot piren och traskade iväg. Blev ett direkt stop på seven eleven för att införskaffa det enda som kan trösta mig i sånna här situationer. Choklad. Det var helt klart det tuffaste avskedet hittills och jag har svårt att tro att något annat avsked under dom lommande månaderna kommer bli så tufft som det här. 

Men det var inte ett hejdå utan ett vi ses snart. För om några veckor är jag förhoppningsvis vid sidan av dom igen, samlade på similian för att dyka och ha en lika underbar vecka som den som varit. Jag var beredd på stt det här avskedet skulle bli tufft så idag bokade jag en biljett till Seam Reap i Kambodja imorgon för att få något helt nytt att lägga tankarna på för att lättare samla mi och försöka njuta av att vara ensam

Igen. Så imorgon börjar ett nytt äventyr, en dygnslång resa som ska ta mig till Kambodja. Ensam igen. Är så glad att jag åkte själv trots allt för annars hade kah aldrig sprungit på alla dom här underbara människorna. Nu ska jag äta klart min choklad, fälla en sista liten tår töntig som jag är och spendera småtimmarna med att prata med två härliga norrländska systrar som bor här intill. 

Puss så länge amigos från en lite småledsen Josefin för ovanlighetens skull