Förlååååt
Så jag vet. Jag vet att jag inte har skrivit på flera veckor, jag vet att jag är bortkopplad från cyberrymden för tillfället och jag vet att jag suger som bloggerska men oroa er inte, har inte planerat någon kariär inom detta yrke.
Senaste 2 veckorna har jag inte haft tillgång till internet. Varför det har varit så kommer jag berätta i senare inlägg för jag tänkte försöka samla ihop alla lösa trådar i mitt ovanligt tankspridda huvud och berätta från början om vad jag har varit med om sen sist jag skrev till er.
Jag avslutade min tid i Tonsai med flaggan i topp då jag klarade ett överhäng sista dagen. Ett överhäng som i princip innebär att du måste hoppa och ha en jävla vilja (om du har spaghettiarmar som mig, är du en så kallad matador behöver du bara hoppa och få ett grepp) för att få tag i ett grepp för att sedan försöka dra dig upp med hjälp av fötter och icke existerande armmuskler. Vi spenderade sista dagarna med en Kanadensare vid namn Max, en person som man antingen hatar eller älskar men både jag och Petter hade turen att dela vårat goda tycke för honom så vi hade en riktigt bra sista tid.
Efter att ha klarat av Krabi, Tonsai, Railay och Ao Nang på en vecka bar det av vidare mot Phuket mot min vilja egentligen. Eller jaa, staden lockade väl inte direkt något överhuvudtaget men det faktum att en av Petters egentliga resekompisar fyllde år gjorde det värt att åka dit. Vi spenderade första natten i Kata efter en sjuhelvetes bilfärd som slutade med att jag ändå bara låg i rummet med extrem magont och tyckte synd om mig själv tills jag somnade. Morgonen efter satt vi där ihoppackade ännu en gång och väntade på bilen som skulle ta oss till Thailands Magaluf... Patong.
Dom första dagarna i det världesberömda Pattong bestod enbart av festande, festande och lite mer festande vilket faktiskt var riktigt kul efter ett par veckor av total backpackingatmosfär i form av att ''hänga'' snarare än att festa eller bli allt för galenbananen.Jag lyckades till min förvåning supa en norrlänning under bordet, något jag trodde var omöjligt. Allt som krävdes var 23 shots, tagna på 30 sekunder. Lyckades även wingmana honom en födelsedagsdam. Så jag kände att jag drog mitt födelsedagspresentstrå till stacken på Dannes 23-årsdag vilket är det minsta jag kan göra med tanke på att de lånat ut en av deras resekompisar till mig i sisådär 5 veckor. Sen en dag slog det bara till, jag stod redo med min enorma vattenpistol och inväntade startskottet för SONGKRAN! Och mina vänner det var galet, galet kul, galet blött,galet mycket fulla människor, galet mycket lokalbefolkning som gick bananas på alla turister. Jag fick ta ut mina agritioner mot alla sexturister genom att skjuta dom i huvudet med min super 5500x vattenpistol och vandra Banglaroad upp och ner helt dränkt. Hela Phuket var ett enormt vattenkrig och jag kände mig som 8 år igen där jag smög fram på gatorna, fyllde på ammunition (iiiiskallt vatten) och sköt ner alla i min närhet. Mitt blonda hår utsatte mig dock för en hel del 4 mot 1 situationer varav flera enbart bestod av att dom siktade på min rumpa. Men saken under Songkran är att det liksom inte går att bli blötare så man kan bara tacka och ta emot. Vi hade till och med en krigszon på det lilla taket utanför vårt fönster på hotellet där vi stod redo med stora soptunnor fyllda med vatten som vi dränkte ovetande personer som passerade på gatan nedanför med.
Så ja, Songkran var allt jag hade väntat mig och lite till och tro det eller ej men Phuket var faktiskt platsen att spendera den på, så ja det är väl sant det dom säger. Att allt händer av en anledning. Phuket bjöd även på Thaiboxningsgala som var mycket mer brutalt än jag trodde, blodet bokstavligt talat flög några gånger medans en gäll Thairöst ekade i högtalarna.
Phuket bjöd faktiskt på många roliga stunder inte minst våran advanced dykkurs som var dubbelt så dyr som den på Koh Tao men dubbelt så värd. Jag och Petter lyckades tappa bort oss i navigeringen och fick faktiskt simma upp till ytan för att hitta vår instruktör, den tredje personen i vår grupp, en oerhört osmart Dansk fick jag släpa runt i havet då han glömde hur man simmade men sen kom den roliga delen. Vi spenderade en dag på en dykbåt där jag efter varje dyk konstaterade högt och tydligt att det var mitt bästa dyk någonsin. Vi fick testa på vrakdykning som var soma tt simma runt i en massiv trädgård med (hur mycket agda 86 jag än låter) dom vackraste korallerna jag någonsin sett, vi fick även gå ner till 30 meter för första gången och på vårat sista dyk fick vi vara med om det alla dykare drömmer om. Vi fick turen att simma med en valhaj i hela 40 minuter. Så ja, på vår båttur tillbaka var vi rätt nöjda med dom där extra tusenlapparna vi spenderade för dykning som den dykningen vi fick då tror jag inte jag kommer se m¨ånga gånger i mitt liv.
Vi han även med en tur till ett vattenland i Phuket, efter sisådär 2 timamr var vi dock superlessa på det och försökte hitta på ett antal lekar för att fördriva tiden då vi var fast på vattenlandet i ett antal timmar till. Till slut hittade vi i alla fall botemedlet, en dödsvattenruschkana som fick magen att susa som aldrig förr och leendet att sprida sig över hela ansiktet.
Så vi gjorde det bästa av vår tid i Phuket, jag och Petter spenderade ytterligare några dagar i Kata då han mest låg i duschen och spydde medans jag låg i vattnet och ålade mig med alla tyskar. En kväll lyxadde vi även till med minigolf som blev uppstoppad lite då och då av Ryssar som utförde enorma fotosesioner mitt i miniglfbanan. I just love those Russians!
Tanken var egentligen aldrig att vi skulle bli i Phuket så länge men saker blir ju ännu en gång inte alltid som man tänkt sig så det gjorde inte så mycket. Tror även att det kan ha varit lite bra för oss att faktiskt få känna på lite storstadspuls för första gången på resan. Det fick verklligheten att kännas lite närmrwe på något sätt då man inser att livet inte bara är sol, bad och paradisplatser.
