Livets lotterier

Ett liv fyllt av borderline, lycka, kärlek, tankar, känslor, skratt och tårar. Framförallt är det en historia om mina drömmar och den långa vägen dit, om det lilla i det stora och allt däremellan. Allt det vill jag dela med mitt framtida jag och med er. För vi har så mycket att lära av varandra.

Laos i en hejdundrandes fart

Publicerad 2014-05-09 05:02:04 i Allmänt,






Efter några hejdundrandes dagar på dykbåten packade vi väskorna ännu en gång. Denna gång för att hoppa på en nattbuss mot Bangkok för att sedan ta oss hela vägen upp till Laos. Bussresan var smärtfri då det knappt var folk på bussen och vi kunde ligga utsträckta över hela bakre delen av bussen. Det enda prblemet här i Asien är att busschaufförerna kör som idioter på dom krokiga småvägarna och att temperaturen i bussen är sisådär 15 grader, något som blir en väldigt stor omställning från dom 35 graderna man har precis utanför bussen. Taktisk som jag är har jag dock alltid med mig mina ubercharmiga aladinbyxor och en alldeles för hålig tjocktröja. 

Framme i bangkok tog det inte långt tid innan vi fick hoppa på en buss till en liten stad vid namn Nakhon Phanom som ligger precis på gränsen till Laos där vi behövde spendera natten för att kunna ta oss över gränsen nästa dag när den öppnade igen. Vi var dom enda turisterna i stan så projekt middag blev större än vad man kan tänka sig. Tillslut lyckades vi få tag på en Thai som var tillsammans meden utlänsk man som hjälpte oss att få till en någorlunda middag. 

Morgonen efter korsade vi gränsen till Laos i en lokalbuss och hamnade i Takhek. Ännu en stad som aldrig förut verkat sett turister då flera personer kom fram och tog på mmig, pekade och hade sig. Därifrån åkte vi Tuk-tuk mitt ut i ingenmansland och hamnade i paradiset - Green Climbers Home. Ett supercharmigt ställe med bambubungalows/doorms, inget internet, ingen teckning, en enda restaurang, inga butiker, ingenting. Allt som fanns var klättring och en massa härliga människor. Jag har märkt att klätterturister om vi ska kalla dom det är en helt annan slags turister än den vanliga solochbad backpackern. Alla är där för en och samma sak, det är ingen fest utan bara klättring och umgänge. Vi spenderade runt 5 dagar där, alla dagarna var fyllda med klättring, klättring och enbart klättring. Klättrade man inte själv så kollade man på när någon annan klättrade osv. Alla 200 klätterleder omgav campet så du behövde enbart ta sisådär 10 steg på morgonen för att hamna vid din första led. Vid campet fanns även en superhäftig grotta/lagun där man kunde bada. Vårat doormroom var superspartanskt, bambuväggar med hål i, en säng och ett myggnät. Har aldrig tidigare förstått varför man ska behöva ha myggnät då jag itne haft några som helst problem under redan men här var jag gladare än någon att ha det. För när man gick och lade sig på kvällarna var myggnätet som hängde över sängen täckt med alla insekter man kan tänka sig. Något som hade fått mig att kissa på mig i början av resan men som inte riktigt berörde mig nu. Ormar och spindlar var också vardagsmat så det var helt enkelt bara att gilla läget. Jag gav bort min säng till en Amerikan för att han skulle slippa dela sitt tält med den jättespindel som hade mött honom när han öppnade dragkedjan. 

En dag åkte vi även in till ''stan'' om man nu ska kalla det de. Vi fick lifta in, hoppade upp på ett bilflak och blev avsläppta i centrumet. Vad jag och Petter inte visste var att man inte fick visa varandra uppskattning eller ha någon fysisk kontakt runt Laos folket så en och annan grinig blick hann vi allt få. Folk glodde på mig som att jag vore en utomjording när jag gick på gatorna men efter 3 månader i Asien kan jag faktiskt påstå att det är något jag är van vid. 

Efter 5 dagar på Green CLimbers var det dags att åka då Petter skulle möta upp sina vänner i Chiang Mai några dagar senare.Vi bestämde oss för att även hinna med Vang Vieng innan vi skiljdes åt och hoppade på ännu en nattbuss där vi faktiskt till och med fick en säng. Det blev ett stopp i Vientien innan vi slutligen kom fram till Vang Vieng där vi traskade runt i säkert 40 minuter innan vi hittade ett ställe att bo på. 

Tiden i Vang VIeng spenderade vi mest på moppen för att hinna se så mycket som möjligt innan vi lämnade Laos. Landskapet var heeeelt otroligt, troligtvis det finaste jag sett på hela resan och hela staden låg längst med en flod. Vi åkte på en hel del off-road turer och fick se lite av varje, då och då var man tvungen att stanna för ett gäng kor eller hästar men det är Laos! Vi tog oss till en superhäftig och suerkall lagun med lianer och hoppträd istället för hopptorn. 

Annars spennderade vi dagarna med att spela biljard, käka god mat och titta på friends när det värsta monsunregnet jag nååågonsin sett bokstavligt talat typ dränkte hela staden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Herren på min borderline-täppa

En 21-årig tjej som alltid befinner sig någonstans på jordens karta, men man vet aldrig vart. Just nu bosatt i Barcelona. Brottas med borderline, ångest och depressioner, älskar att låta huvudet flöda och uttrycka sig i form av text, jag känner, tänker och tycker om allt men det är det som gör mig till mig. Följ med mig på min resa genom det vi kallar livet.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela